Senaste matchen vi spelade blev ett litet svenskmöte. Vi mötte Jokerit med nysignade Nyllet och sedan tidigare också Linkan. Vi lyckades knipa de tre poängen men vi ådrog oss tyvärr en allvarlig skada på en av våra nyckelspelare. Det var när Nyllets klubba (en olyckshändelse) flög upp och träffade en av våra backar i ansiktet. Klubban träffade ögat… uhhhh så mycket blod!! Perra som backen heter fick uppsöka sjukhus och sy i ögat!!!!!! Visste inte ens att man kunde sy det?? Det vi hört än så länge är att han ser lite ljus med ögat och tydligen, tro det eller ej, så är det positivt. Han har beordrats en hel vecka ledigt, i princip sängliggande, pga av att trycket på och bakom ögat inte får bli för högt (pulsen måste hållas nere). Vi får verkligen hoppas att hans öga kommer att bli 100 % återställt, alltid extra läskigt när det sker skador mot huvud och ögon. Annars så här års är det vanligt med små skavanker typ som ljumskar, ledband,och höfter. Ofta beror det på att man spelat mesta delen av säsongen och kroppen tagit enormt med stryk. Men samtidigt så ser man ändå fram mot slutspelet och nästan struntar i att skadorna förmodligen kommer att bli värre. Helt plötsligt kan man spela igenom vad som helst, eller nästan iaf. Vi har en spelare i vårat lag som spelade med ett finger där ledbandet hade gått av!!! Han frös ner det inför varje match tills det inte hjälpte att frysa det längre. Jag hade nog inte klarat av den smärtan själv och fingret såg för j…igt ut.
Kom just på en liten hockeyhistoria som hände mig mitt första år i Dif. Vi hade någon typ av kick-off inför säsongen 98/99 (tror jag att det kan ha varit) en kräftskiva med hela styrelsen osv och där en av våra högt uppsatta gick igenom och presenterade alla spelare vi hade i laget. När han hade gått igenom i stort alla kom han till målvakterna var på han sa:” Så har vi målvakterna Tommy Söderström (applåder) och sedan har vi en rookie Mikael Tellqvist…. jaha hur många matcher tror du att du kommer att få spela i år då” (med en rätt så nedlåtande men samtidigt ”skojfrisk” röst). Det blev knäpptyst förutom den överförfriskade pampen som småskratta lite skönt åt sig själv. Det var mitt välkomnande till Djurgården…. hahaha… ganska kul när man tänker på det faktiskt.
Tack för er konstruktiva kritik, den hjälper mig att bli bättre på att skriva och utforma den här bloggen!
